(1632 - 1687) was a Dutch Golden Age painter of still lifes. According to Houbraken, he was good at all sorts of still life subjects, including helmets, books, letters, musical instruments, and skulls or dead animals to indicate the transcience of life. He was a follower of Willem Kalf and influenced Barend van der Meer.Houbraken also wrote an entry for his son Hendrick van Streeck, who became a student of Emanuel de Witte and painted church interiors.   Related Paintings of Juriaen van Streeck :. | Still-Life | Still-life with peaches and a lemon | Still-Life | Stilleben (Vanitas) | Stilleben (Vanitas) |
Related Artists:
Philippe de Momper
Flemish , Antwerp circa 1610/15-1675
antoine pesne
Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.
Francesco Zuccarelli
Italian 1702-1788 1788). Italian painter and draughtsman, active in England. Zuccarelli training began in Florence, where he engraved the frescoes by Andrea del Sarto in SS Annunziata. He then studied in Rome under Paolo Anesi and learnt figure drawing from Giovanni Maria Morandi (1622-1717), although in this he never acquired any great skill. His earliest recorded paintings were Mary Magdalene and St Jerome (both untraced), which he contributed to the exhibition of the feast of St Luke in Florence in 1729. He also painted portraits. Around 1730 he moved to Venice and began painting landscapes exclusively. His interest in this field may have led to his becoming acquainted with the Welsh landscape painter Richard Wilson in 1750-51. Wilson painted a lively portrait of him (1751; London, Tate) in exchange for one of Zuccarellis landscapes. Zuccarelli avoided both the topographical type of Venetian view developed by Canaletto and the stormier landscapes of Marco Ricci, adopting instead a decorative landscape style of idealized Italian countryside. His subject-matter was usually unspecific rather than recognizably historical, biblical or mythological. For example, in the early 1740s he executed six paintings purporting to be scenes from the story of Jacob, but the paintings themselves bear few references to it (e.g. Landscape with Two Seated Women Embracing, 1743; Windsor Castle, Berks, Royal Col.).